Den här spelas på The Voice just nu. I maj för ett år sen skulle mitt barn ha fötts. Känns helt SJUKT att tänka så. Aborter är hemska för tjejer som kvinnor. Att jag nästan precis inte kom ända in i 18e veckan är något jag aldrig kommer fatta, eller inse. En känsla jag aldrig skulle önska någon, för det känns som att något saknas fortfarande. Kanske därför jag har så otroligt starka känslor för katterna? Att jag vill gå av bussen för att kolla så jag låst ordentligt, rädd för att dom ska komma ut och bli överkörda?

Sitter här på jobbet och lyssnar på Fonky Fresh och annan svensk hip hop (som många skulle tycka är skit) men genom åren har vissa låtar beskrivit hur jag känt mig. Den här får mig att tänka vilken underbar morsa jag faktiskt har, och hur jag saknar att vara barn. Alla kriser i min tonår är över, och den här lyssnade jag på hela tiden då.

Fonky  Fresh - Mina Tårar Blir Till Blod 

du har ett hjärta av guld, och har alltid stöttat mig
för när skiten var som svårast vare du som trösta mig!
när allting gick åt helvete, när allting bara brast
när djävulen haffa mig och mitt liv blev fucked up!
- ingen kunde se, nej, ingen kunde fatta
och som en smutsfläck blev jag sopad under mattan
men ingen tog hänsyn
och denna lilla sak blev mitt livs äventyr!
instängd på rummet, det som först starta som en
liten skitsak blev sedan fem gånger större!
ey, oron blev en sjukdom, som ledde till nåt hemsk
där jag förlora mina vänner, fan jag hatar det som hänt
ni var fem mot en, jag var fast och förlamad
försöker glömma, men fan vad jag hatar
tänker tillbaka, mina tårar blir till blod
för jag älskar dig mamma, den enda som förstod


1987, jag vill tacka mor och far
för att ni har fostrat mig till den man jag är idag
har alltid funnits här, det uppskattar jag
- försöker vara sonen som ni alltid velat ha

Utan er varje dag, skulle världen vara svår
allt vi gått igenom, alla år efter år
när farsan börja supa "fick vi stötta varandra"
visst blev det bråk och vi putta på varandra
har aldrig slagit er, har visat er respekt
ni är samma kött och blod, och jag älskar er mest
ey, allting som har hänt, och minnen vi skapat
jag hoppas att jag är den förebild som jag vill vara
2001, då allting bara rasa
och jag vill tacka er för att ni har aldrig hatat
det jag har gjort, mot mig själv, och mot er
- för jag visste inte själv att jag hade de problemen
från ute på stan, till inne varje dag
- ey, Rasmus och Erika ni är mina andetag
utan er är jag död, utan er är jag borta
hela mitt liv, utan er är jag borta!

1987, jag vill tacka mor och far
för att ni har fostrat mig till den man jag är idag
har alltid funnits här, det uppskattar jag
- försöker vara sonen som ni alltid velat ha


vi fanns här för dig men farsan du valde flaskan
ofan vad det känns jobbigt att hata sin egna pappa
minns när man var liten, de gamla ljuva åren
lördagsgodis och fotboll på gården
allt var frid och fröjd, du körde egen lastbil
brydde dig om oss, du var världens bästa pappa
kom hem från jobbet, och vi lekte hela tiden
och nu är dina vänner alkolister och spriten
jag saknar det vi hade, jag saknar det vi gjort
jag hatar det vi har och jag hatar det du gjort!
allting gick bra, men du valde fel väg
det känns som jag är någon du bara vill prata med
allt på din villkor, bara när DU har tid
aldrig om MINA saker, nej bara om DITT liv!
fan du sårar mig, varför kan du aldrig fatta?
kom tillbaka, jag saknar min pappa!


1987, jag vill tacka mor och far
för att ni har fostrat mig till den man jag är idag
har alltid funnits här, det uppskattar jag
- försöker vara sonen som ni alltid velat ha


min kärlek till er kan ej beskrivas i ord
tänker tillbaka, mina tårar blir till blod
ey, allt som har hänt, från liten till stor
tänker tillbaka, mina tårar blir till blod
ey, 1987, till 2005
jag vill tacka min gud för att ni finns här dagligen
min fader, mina syskon, min älskade mor
tänker tillbaka, mina tårar blir till blod!

Är lite smått orolig hur min lägenhet mår, med säkerligen massa post och reklam som fyller hela hallen i Hägersten, 1 månads post! Vi ska måla om för att kunna byta den mot en etta. Såklart är Sandra, mitt förstahandsval om jag ska hyra ut den i andra hand då :)

Hon är så söt, i lördags hade jag mina nya kläder på mig. Hon såg det DIREKT och gav mig massa söta komplimanger för mitt hår också. Sånt betyder mer än när tex Erik säger det.

Erik och jag har pratat om att flytta ihop i nya lägenheten, fast då hyra ut min lägenhet månadsvis. Det betyder att mina föräldrar kan ge mig mer pengar, och vi kan ha ett bättre liv i Hagängen. Dock vågar han inte ta hela steget ut, förmodligen pga våra föräldrar. Jag tycker båda sidorna borde inse vid det här laget att det är över 2 år sen vi bråkade! 2,5 år sen tom! Men såklart, föräldrarna tror väl att ingen av oss är kapabla att inse att vi gillar att vara med varandra.

Nu när jag mer och mer flyttat ihop med Erik har min ångest för saker försvunnit. Jag känner inte pressen från min far att jag måste göra allt, och si och så. Jag känner inte att jag sviker någon, jag känner att jag lever MITT liv såsom jag vill det just NU. Jag kommer att få en karriär, jag kommer att skaffa barn och ha det där livet sen. Att jag inte har ett jobb eller pluggar är liksom självvalt, och inget jag lägger ner vikt på att oroa mig över längre. Att äntligen slippa den pressen, stressen och ångesten är något otroligt skönt och gör att jag kan fokusera på annat som hjälper mig istället. En mognadssak anser jag, på ett sätt.

Nu är jag: lycklig.

Disken är klar, dammsugit har jag gjort, duschat och gjort en smoothie (ger ny ork) och ska tvätta lite nu. Sen kommer sötisen hem, då ska jag ut med katterna, sen åker vi till centrum för att leta efter en present till hans morsa som fyller imorrn. Tant som jag är, borde jag kunna relatera till henne och hitta något.

Piiisss out mfs, nu ska jag lyssna på Lady Gaga och tvätta jao.

Amy Diamonds "Looks like we made it". Helt okej låt, texten är det jag gillar. Jag är lycklig, såhär lycklig har jag inte varit på länge. Jag vill väcka honom, för jag saknar honom. Han ligger och har tagit upp hela sängen. Så sött, jag vill bara pussa på hans nyrakade fejs, men då vaknar han nog.

We took the heat

We stood the pressure
We had 'em beat

We stuck together

The hard times, the bad signs

Only made us better
They wrote us off

We never listened
We flipped the odds

We went the distance
We stayed true, cause we knew

all that we'd be missing

They said better safe than sorry
We wrote a different story
We sure made something out of nothing

Erik och jag har det bättre än någonsin, vi har kul hela tiden, bråkar ingenting. Bråkar gör vi, men då driver vi mest med varandra på skoj.

Idag var besiktningsmannen här och tittade på lägenheten, haha, vi hade glömt kvar min rosa dildo i duschen! Komiskt.

Igår natt låg vi i sängen och pratade, och jag sa till honom "Du är nog en av mina bästa vänner, om inte den bästa, just nu" och han sa "Det är du med". Väldigt fint, vi har båda börjat öppna upp oss mer, speciellt han. Han är faktiskt min bästa vän, och sen kommer ju Sandra, Emmie, Magda och Niklas.

Nu ska jag hoppa in i duschen, sen laga middag sen vet jag inte. Kanske iväg till Kista?

Vaken och seg. Ska snart hoppa in i duschen och sen bege mig till Väsby. Snubben svarar ju inte, tönt.

Känns alltid lika konstigt att åka till Väsby när vi inte pratat på riktigt på ett tag. Det känns otryggt och nästan lite småläskigt. Jag blir rädd att jag kommer få behöva sova ute för jag inte kommer hem.

Hjärtat klappar fort fort fort, jag kan inte ens vara förbannad eller sur längre. Jag orkar liksom inte. Det har hänt för många gånger. Antar att han äntligen fick som han ville, han stötte bort mig.

Många förstår nog inte det jag och Erik har, jag tror inte jag förstår det ens. Men tiden när vi träffades, är något jag aldrig kommer glömma för jag kommer aldrig vara så lycklig som jag var då. Jag var 16 år, ung, dum, naiv och kär.

Nu blir det duschen, lyssna lite på Robyn samtidigt och dricka mer kaffe.

Over & out.

Vaknade för någon timme sen. Snart blir det en varm dusch, sen sminka mig och gå ner till pizzerian och köpa lite mat.

Är besviken på Erik som fan. Hatar att ha rätt när det kommer till honom och den här gången är jag rädd för att jag faktiskt har rätt. Alla bitar blir till ett fulländat pussel om jag säger så.

Allting vi har gjort bara passerar förbi, jag ville verkligen ha honom liksom. Vill fortfarande ha honom, men jag tvivlar på att det är någon ide. Visserligen har jag inga konkreta bevis, men instinkt passar lika bra.

Jag är inte förvånad nånstans, nästan något jag väntade mig. Men för det, så gör det inte mindre ont. Han vet att han inte får någon till chans. Jag lämnade honom en gång förut, det betyder att jag kan göra det igen. Varför ens liksom riskera det?

Vad är snubbens problem?

Vaknade precis, ändå är jag hur trött som helst.

Nu ska jag duscha och äta frukost/middag. Vet inte hur sugen jag är på mat, jag har liksom inte varit särskilt hungrig eller sugen på något hela veckan.

Känns som att min perfekta vecka med Erik lider mot sitt slut. Han sa inatt på sms "Vi ses under morgondagen, eftermiddag". Ba jaha? Det kanske vore bra om du hade din mobil på? Måste du inte ha din mobil på för att kunna hämta Alexander, din gotlänning? Kan nog vara en fördel lilla du.

Han kanske inte var med Robin igår kväll, who knows? Jag har tänkt på det här för många gånger tidigare, jag har tom hans jobbnummer nu som han inte vill att jag ska ha. Tänker ändå inte ringa honom nu, jag är förbannad, sur och trött på honom. Eller man kan säga, att jag helt inte orkar bry mig mer än att jag skriver om det. Håller han på igen med någon annan, får jag reda på det ändå till slut. Jag är slugare än vad han är om man säger så. Han Petter liknande pannben är faktiskt en killes pannben och hjärna, och vi vet att dom saknar viss förmåga när det kommer till vissa saker.

Fil med banan? Sounds good.