Vaken och seg. Ska snart hoppa in i duschen och sen bege mig till Väsby. Snubben svarar ju inte, tönt.

Känns alltid lika konstigt att åka till Väsby när vi inte pratat på riktigt på ett tag. Det känns otryggt och nästan lite småläskigt. Jag blir rädd att jag kommer få behöva sova ute för jag inte kommer hem.

Hjärtat klappar fort fort fort, jag kan inte ens vara förbannad eller sur längre. Jag orkar liksom inte. Det har hänt för många gånger. Antar att han äntligen fick som han ville, han stötte bort mig.

Många förstår nog inte det jag och Erik har, jag tror inte jag förstår det ens. Men tiden när vi träffades, är något jag aldrig kommer glömma för jag kommer aldrig vara så lycklig som jag var då. Jag var 16 år, ung, dum, naiv och kär.

Nu blir det duschen, lyssna lite på Robyn samtidigt och dricka mer kaffe.

Over & out.