Ja, nu återstår bara att se om han kommer och hämtar mig imorgon som han sa.

Äter min pizza framför Simpsons. Ont i huvudet igen, hungrig men har ändå ingen aptit. Kanske inte så konstigt, allt det här med Erik gör att kroppen och sinnet bara stannar upp.

Ska snart dra iväg till Sofia och suuupaaaa! Får se vart vi drar efter.

Får se vad morgondagen ger mig. Saknar Sladden något otroligt mycket!

Förhoppningsvis kan alkoholen ge mig lite konstgjorda endorfiner, jag har inte så många kvar.

Vaknade för någon timme sen. Snart blir det en varm dusch, sen sminka mig och gå ner till pizzerian och köpa lite mat.

Är besviken på Erik som fan. Hatar att ha rätt när det kommer till honom och den här gången är jag rädd för att jag faktiskt har rätt. Alla bitar blir till ett fulländat pussel om jag säger så.

Allting vi har gjort bara passerar förbi, jag ville verkligen ha honom liksom. Vill fortfarande ha honom, men jag tvivlar på att det är någon ide. Visserligen har jag inga konkreta bevis, men instinkt passar lika bra.

Jag är inte förvånad nånstans, nästan något jag väntade mig. Men för det, så gör det inte mindre ont. Han vet att han inte får någon till chans. Jag lämnade honom en gång förut, det betyder att jag kan göra det igen. Varför ens liksom riskera det?

Vad är snubbens problem?