Sitter och kollar på TV4 och försöker varva ner och ska snart sova mina 6 timmar sömn. Vad glad jag blir.

Reklamen för Kalla Fakta som börjar den 1 februari handlar om dunindustrin. För våra jackor. Skäms och äcklas över att ha en dunjacka. Fåglar är djur jag älskar, och tycker är så fina och söta. Jag förstår inte hur man kan skada djur på det sättet för pengar. Det tar emot.

Nästa gång jag köper vinterjacka tänker jag definitivt tänka på dom fåglarna. För någonstans måste ju dunen komma ifrån?

Hellre något syntet. Sverige borde bannlysa dunjackor (Everest, Canada Goose, allt) och lagstifta om något syntet istället.

Hur kan världen, speciellt Sverige fortfarande tillåta djurplågeri på 2000 talet?! Tillåta jakt? Det är väl djurplågeri på hög nivå. En ren, hjort, björn eller älg skjuts och dör den inte direkt då måste den ligga och lida tills jägaren kommer och sätter in det sista skottet?

Jag blir så förbannad att jag har lust att bli en del av den där sjuka djurrättsorganisationen.

Fredag igen. Tiden går så fort här i Väsby, den här veckan har varit seg och inte alls som jag velat att den ska vara.

Imorgon fyller Jojo 21 år (jag kommer få panikångesattack när jag fyller 21) så vi är bjudna hem till Jojo & Kördel i Sumpan.

Dom 2 är verkligen facinerande som par, från utsidan är dom totalt missmatch. Han klär sig mer "fint" och ibland nästan lite preppy och hans familj är riktiga moderater. Jojo är lite mer vänster, klär sig i lite mer flummiga kläder och är mer den konstnärliga typen. Jag har aldrig sett dom bråka, aldrig hört att dom "kanske ska göra slut". Dom har varit ihop sen ettan, tvåan i gymnasiet och bor nu ihop. Sånt som får mig att tänka att det kanske finns en chans för mig och Erik att bli något meningsfullt.

Jag försökte gå och lägga mig i tid, samtidigt som Erik och vända på dygnet eftersom jag ska hinna med att handla hem mat och åka förbi min lägenhet i Hägersten innan jag drar till Jojo & Kördel. Helt perfekt, förutom att jag vaknar 04.00 och kan absolut inte somna om även fast jag känner tröttheten i hela kroppen.

Problemet är: Jag har blivit som en mamma. Erik ska upp kl 07.00 och då ska han det. Därför rubbas min sömn så fort jag försöker sova med honom. Jag känner ett ansvar att få upp honom i tid och se till att han inte försover sig.

Igår pratade vi, eller han, ganska mycket om oss. Jag sa helt plötsligt "Det är inte kul att vara med dig hela tiden, för vi gör inget. Jag vill göra saker med dig. Åka ut med bilen, gå ut med katterna tillsammans, åka förbi Donken, ladda ner filmer och köra en filmkväll, spela TVspel, vad som helst förutom att bara sitta".

Tydligen så sårade det hans känslor (eller manlighet? nånting var det) och blev skitsur och började skrika om att när han kommer hem är ingenting städat eller fixat för jag sovit hela dagen.

Ursäkta? Vem lagar din frukost och får upp dig? Går jag och lägger mig 8-9 då måste jag sova MINST till 15.00 för att få någon slags sömn. Lägg till att jag aldrig ser solljus.

Jag lagar din mat, jag ser till att du sparar pengar och att du får näringsrik mat så du inte blir till en pizza inuti kroppen och förmultnar. Ser det då ut som jag ska stiga upp kl 14, skura golven, diska och tina kycklingen så maten är klar när du kommer hem?

Då stod jag faktiskt upp för mig själv, jag tjafsade inte emot. Jag sa "Jag tänker inte diskutera nånting med dig när du står och skriker sådär" och sen gick jag in i badrummet och borsta tänderna medan han stod där och försökte SKRIKA in till badrummet.

Kommer ut, och då ger han med sig och säger "Ska vi sätta oss ned och prata?" och han gör det. Utan tv, dator, utan att börja dammsuga, utan att börja skrika och pilla med annat. Det var skönt, jag sa ingenting, han fick prata. Självklart sa han ingenting jag orkar bry mig om, utan spär bara på mina känslor om att jag vill hem till Hägersten och vara där ett tag. Men katterna, det är dom som gör att jag inte vill åka härifrån.

Jag visste inte att man kunde ha så starka känslor för djur, men jag är verkligen rädd för att något ska hända med dom. Jag håller så hårt i kopplet när jag är ute med dom och känner vad jag tror är moderskänslor. Är jag knäpp?

Safe to say, jag lär mig saker hela tiden. Men vill helst lära känna mig själv nu, jag känner alla andra.