Sötisen ringde! Flera gånger dessutom. Riktigt gulligt, han verkar sakna mig.

Stackarn med indragen till en fest :)

Haha, han har lånat ett par handbojjor av sin poliskompis. Tydligen är den polisen smartare än Erik tror, han hade fått ett sms "Gillade din tjej bojjorna?" HAHA!
Och jag kan säga, att ja, det gör jag :)

Mycket bättre än buntband.

Sitter och trycker i mig rökt lax med potatissallad, har ingen aptit alls! Mådde så bra igår kväll, nu är det sämre. Usch. En dag till hade gjort susen.

Hoppas Erik kommer hem på fredag :) Vill bara hålla om honom, pussa på honom, kittla honom så han garvar sådär sött, vill främst tillbaka till Väsby och katterna.

Nej, jag borde nog skynda mig nu om jag ska hinna komma iväg och köpa cigg!

Min söta bajskorv <3

Ingen Erik har ens satt på mobilen. Kul. Kan slå vad om att han INTE kommer ha den på vid tolvslaget och inte ens tänka på mig. Det gör mig väldigt otaggad för nyår.

Iaf, precis vaknat, känner mig lite seg och ont i huvet. Men det går över efter några kartor av Ipren och en pizza. OM pizzerian här nu har öppet, om dom inte har det blir jag mycket ledsen :/

Först: en dusch! Sen kaffe, måste vakna till.

Kan inte min sötis sätta på sin mobil och ringa mig? Säga gott nytt år, säga när han kommer hem, säga att han saknar mig? Vet att han gör det.

Stön. Vilket skämt.

Måste vara i Skälby kl 20, så bäst att skynda på!

Ååååå, jag vet inte vad jag känner. Jo, jag vet vad jag känner men inte hur jag ska hantera dom känslorna. Jag vet inte hur man gör.

Är nu mer besviken på att han säger "Ringer dig senare" och sen stängs han mobil av. Att han ljuger och håller på. Varför? Säger att han kört taxi och tjänat 400 kr på det. Med vems bil? Hans ville han inte röra när han var där nere, för dom skulle laga den. Eller "laga" menar jag, förlåt.

Orkar inte med den där skiten, var i stan idag. Mådde som ett arsle när jag sprang runt. Snorade, hade huvudvärk, bar på tunga kassar och det var varmt.

Nu kliar det bara i halsen och näsan. Näsan, shit vad störigt. Jag kan andas igenom näsan nu, men det känns ungefär som innan man nyser hela tiden!

Köpte en del i stan:

Nya Cheap Monday jeans, låga, gråa, tvättade på Åhlens. Fanns ett annat par som jag hellre ville ha, men dom hade inte min storlek.

Dom här jeansen ångrar jag lite, men jag kan nog få dom att bli väldigt snygga. Vet att Erik kommer gilla dom, för dom är tajta som bajs i röven.

Ett par sjukt snygga rosa trosor på H&M, som jag vet Erik kommer bli väldigt glad över när han kommer hem.

En rosa tajt klänning (har LETAT som en galning efter såna här!) från Topshop som var i en jättefin rosa och som ett långt linne. Väldigt enkelt.

En t-shirt från H&M, jättesnygg :) Älskar att hitta dom där snygga sakerna H&M har, för ibland har dom det.

En ny halsduk, som är lila/svart. I like.

Sen köpte jag nässpray, Ipren och Strepsils. 2 Chapel Hill (ingen riktig champagne i år, orkar inte lägga 300 kr på en champagne) 2 Smirnoff Ice och 2 Killkenny till Basse som fyllde år den 28e.

Och maaat, köpte rökt lax med potatissallad, färskpressad juice, smoothie, Coca Cola, Ramlösa, Läppsyl och en skvallerblaska :) Nu klarar jag mig tills Erik kommer hem definitivt.

När han nu kommer hem, men det borde bli fredag eller något. Om jag nu får veta det, han verkar mer distant än fyrverkerierna som försvinner väg in i rymden. Fattar liksom inte varför han inte bara kollar upp det, bokar och så är det klart? Varför säga i flera dagar "Ska kolla upp det idag"?

Han verkar iaf inte fatta att jag kanske blir LEDSEN av alla hans konstiga sms och att han trycker upptaget för att sen stänga av mobilen så fort jag ringer. Men visst blir han sur när "gotlänningarna" ringer när jag är med.

Nej, jag sa nyss att jag inte orkar med skiten och det gör jag inte.

Han ska få skrubba golvet med sin eltandborste och Ajax på alla fyra med min rosa dildo i hans urinrör. Så sur är jag.

Jag gjorde kanske något dumt idag, eller något helt genialt. Troligare är det första.

Blir så sjukt sur och förbannad på honom. Han läser inte mina sms, skickar "Det är helt tyst i huset, ingen att prata med. Vad ska du göra idag?" ba, jaha?!

DÅ passar det att smsa?! Vad hände när du ska LÄGGA DIG? Eller sover din hora med dig så du inte kan sova med mobilen på så du KAN svara på mina sms?! Eller vad? Jag fattar inte. Trött på att han gör så, och sen när han kommer hem är det "Jag har saknat dig jättemycket" och ligger och håller om mig, pussar på mig och fnittrar som ett barn. Som om det enda han gjort är att väntat på att få komma hem till mig. Typ ett skämt.

Jaha? Du har saknat mig säger du? Jaha, det märkte inte jag för du ignorerade och sket i mig totalt. Ljuger och skapar historier gör du också.

Du vet väl att jag är psykiskt störd som du, så jag vet vad dina gotlänningar bor? Ska vi ta och ringa ett samtal?

Jag vet precis vad du är, ett jävla svin och jag orkar inte mer. Jag mår skit, som ett arsle, jag är ensam, förkyld och saknar mina kattter och jag saknar dig. Inte ens ett sketet sms om "Gumman då!" får jag. Heller inte ett jävla svar när jag ringer. Logik? Var är den, för jag fattar ingenting. Jag är trött på att du leker lekar med mig. När du kommer hem får du själv bestämma vad fan du vill med mig, för jag vet inte vad jag vill med dig. Det är upp till dig nu ditt lilla äckel.

Är det konstigt att jag vill veta hur du mår, hur bilen går, vad du gör, vilka du är med? Hur fan kan du anta att jag kommer vara din lilla slav när du kommer hem, som lagar mat åt dig, städar åt dig? Tar hand om en veckas kåthet åt dig utan att få något värdigt tillbaka för att du gillar att se mig plågas och be? Töntigt.

Bögjävel. Jag skiter på dig.

1 Augusti 2005 träffades vi för första gången. Varje dag tillsammans. Du älskade mig mer än jag älskade dig. Sen gav jag efter, varför då? Du svek mig på dom värsta sätten, du bröt mitt hjärta itur lika många gånger som jag sa att jag älskade dig. Du kom och du gick, aldrig stannade du kvar.

Senast i april 2008 gjorde du det igen, du gjorde det jag aldrig fått bevis till men alltid misstänkt dig för. Du förstörde allt - igen. Jag kommer aldrig kunna lita på dig igen som jag gjorde när jag var ung, dum och förälskad. Då kunde jag titta på dig och se hela dig, tittade in i dina ögon medan du tittade in i mina den där gången 1 vecka efter Calles födelsedagsfest i juni 2006, 2 dagar innan jag åkte till Hultsfred. Den blicken innan du kysste mig för att sedan ge mig den bästa jävla natten någonsin! Vart tog den vägen? Försvann den med din sperma in i mig eller vad? Har du inte dom känslorna kvar? Du är så intakt, så rädd. Varför byggde du upp en mur runt omkring dig igen när jag finns här? När jag aldrig lämnade dig? Jag var den som stod kvar och sa "Jag finns här även fast du inte vill ha mig" och väntade på att du skulle ringa. Jag stod kvar även fast du sa hur äcklig jag var, hur mycket du hatade mig och aldrig mer ville se mig. Jag tog den skiten och stannade kvar, för tydligen är jag nu den enda som INTE är äcklig, den enda du vill ha i ditt liv, den enda du kan bli lycklig med, den enda du ser en framtid med och den enda du är rädd för att förlora. Jag ser det på dig när vi bråkar, när jag startar bråken om hur du ljuger för mig, paniken i dina ögon. Jag har aldrig lämnat dig, du vet inte hur det känns att bli lämnad av mig. Är det den rädslan jag ser?

Är dina gotlänningar innanför din mur? Vilka är dom? Vem är det du träffar? Vilket liv lever du när jag inte är med? Varför vägrar du visa mig ditt liv? Litar du inte på mig? Eller visar du inte det för att du vet att jag inte litar på dig?

Jag fattar inte att det gått så lång tid. från 2005, nu är det snart 2009 och jag är fortfarande med dig. Varför kan du inte bara ta en chans, öppna upp dig? Du riskerar hela tiden att förlora mig, vill du inte vinna mig? Du vet vad som krävs för att få mig att stanna. Men din mur är starkare än vad du nu känner för mig. Det kommer inte ändra nånting, jag är fast i mina principer. Jag kommer alltid att vänta på dig, hur länge mina känslor väntar på dig vet jag inte. Jag älskar dig, lämnar dig aldrig, för utan dig existerar jag inte.

Du är min andra halva, som jag vägrar tappa. Jag ångrar alltid våra gräl.

Jag hatar blicken du ger mig när vi bråkar, du ser så besviken ut.

Du är allt och så fruktansvärt mycket mer <3

Sjuk var man då. 2 dagar innan nyår. Perfekt. Hosta, ont i öronen och seghet. Feber, inte ännu, thank goood.

Drömde helt störda drömmar inatt, en dröm om min sötis. En dröm om ett barn som var mitt.

Är sur på min sötis för att han inte kommer hem när jag vill. Okej, det låter typ att han ska vara en toffel och springa efter mig men jag ser liksom ingen anledning till att han ska vara på Gotland mer än 1 vecka. Folk verkar tro att jag är naiv och dum i huvet, fattar dom inte att jag faktiskt ser igenom lögner? Fattar inte han det? Vad ska jag tro på? Lita på honom eller min instinkt?

Jag har svårt att tro att han skulle göra samma sak igen, så jävla rädd han verkar vara att förlora mig. Eller så har han helt enkelt ett problem. Han vet att jag får reda på allt till slut, vill jag få reda på det så får jag reda på det.

Det ska jag skita i nu, för jag orkar inte lägga ner tid på det. Det förstör min sömn, jag ligger och får hjärtklappningen av oro. Jag ska bli frisk, och imorgon ska jag in till stan, MÅSTE in till stan!

Sen får han komma hem när han vill, men han kan glömma en hel del som: att jag ska laga hans mat, att jag ska massera honom, att jag ska suga av honom, att jag inte ska vara sur.

Såklart kommer jag ge efter så fort jag ser hans söta leende. Som vanligt. Precis som vanligt. Kan han inte bara vara ärlig?

Nu vill jag sitta framför tvn med latte och fil. Pizza blir det ikväll.

Började med att jag tog några öl med Sofia på Nivå 22. Tessan var på Söderkällarn, mötte henne där sen åkte vi till Ace vid Hötorget.

Sjuk kväll säger jag, vi blev inbjudna till VIP avdelningen. Jag var skitnojjig över att Tessan gått hem med mina nycklar, jacka, mobil och plånbok för hon hade ju mitt i sin väska. Drack nästan 5 öl, champagne och annat som jag inte ens kommer ihåg nu. Sjuk kväll. Kom hem typ vid 4.15

Nu har jag bara varit bakis hela dagen, åt en pizza som jag inte ens blev mätt på. Tittat på tv och film, känner mig småsjuk. Men hallå, konstigt, det är så jävla kallt ute OCH i min lägenhet!

Tänker fortfarande på Erik, vill ha honom hos mig. Göra det jag brukar göra på hans söta perfekta kropp. Orkar inte vänta tills EFTER nyår. Kom hem äl-s-k-ling! :(

Det känns om han öppnar upp sig och säger att han älskar mig, så skulle nog jag tappa allt och bara ge efter. Skulle låta mina känslor flöda fritt, skulle kunna lita på honom. Jag tror faktiskt att jag kan bli kär i honom igen, om jag fick.

Nu ska jag fixa naglarna så dom är fina tills nyår (köpt silverglitternagellack på H&M) och dricka latte :) Vaddå vända på dygnet? Jag gick ju och la på mig halv sex imorse!

På torsdag eller fredag kommer min sötis hem igen. Då kommer han aldrig mer få åka hem igen, för jag ska hålla om honom och suga fast honom i mina läppar. Jag vet inte varför jag känner som jag gör för Erik, men jag minns första gången jag såg honom. När jag tänker på det så spelar det ingen roll vad Erik gjort mot mig, den bilden av honom på MediCarrier med sitt långa hår och sina Nudiejeans gjorde mig så knäsvag att hade jag varit kille hade vi båda haft stånd när vi körde runt på trucken.

Det går inte att förklara i ord, men kärlek är det man gör, inte det man säger. Så är det, men Erik är den enda jag skulle göra allt för. Mitt liv, min kärlek och bästa vän.

"Minns första stunden, du och jag på rummet, och väck mig inte nu, för jag kanske drömmer" - när han bjöd hem mig till hans familj, han söp ner mig med vodka och cola och sen jagade jag en igelkott på vägen hem. Jag bad honom köra fel, så jag kunde få mer tid med honom innan han åkte till Afrika.

Du vet att jag älskar dig, du är min baby, den vackraste på jorden. Och jag utan dig, är som båtar utan roder.

you have been the one for me.

sommaren 2006, tog det slut. kommer det nånsin ta slut?

jag är som arla mjölk, ta mig nu. annars så blir jag sur och dålig.

jag har flera gånger sagt "adjö" utan att veta om jag nånsin ser honom igen. jag vill alltid se honom. marcus är luft. han är ett kapitel. erik är en bok.

you have been the one for me.

"i'm so hollow baby, i am so, i am so hollow. i'm so hollow baby, i'm so halllow, i'm so, i'm so hollow"

för många är james blunt skit. jag såg hans första konsert början av året 2006, precis när han blivit känd.

han gjorde bra musik. musik är en del av ens liv. han är en del av mit liv. hans röst är det. det går aldrig att förklara det. erik...

jag älskar erik. mer än någon kan ana. jag tror inte ens jag vet det själv. jag tror inte ens jag VILL veta det själv.

jag vill ringa honom, säga åt honom att komma hit. nu. för det är viktigt. livsviktigt. jag behöver veta.

jag älskar erik. på mitt sätt.

är jag galen? eller finns det en själ som har alltid varit vilsen och nu hittat tillbaka? erik och jag? finns det eller är jag psykiskt störd?