Ägnat helgen till att tänka tillbaka och få perspektiv på saker. Fick inte så mycket perspektiv, bara jäkligt mycket att tänka på.

Speciellt Erik. Han är ett återkommande kapitel.

Många säger och tänker kanske "Men fattar du inte att han inte älskar dig tillbaka? Du lever i en drömvärld, har du inte lärt dig efter alla gånger med honom? Du kommer bara bli sårad."

Jag vet inte vad han känner för mig. Han är inte en kille som säger mycket av sina känslor. Eftersom ingen av oss vill ha ett förhållande håller vi en låg profil, jag säger aldrig "jag älskar dig" eller "jag är kär i dig" eller saker som kan uppfattas som så. Vi kallar varandra sötis, det är det. Vi bjuder varann på mat och godis. Han skjutsar mig, jag lagar mat, diskar och tvättar. Vi har katterna tillsammans, vi bor tillsammans till och från. Och det är likamed? Ingen aning och jag tänker inte ta reda på det heller, och förstöra det vi har.

När han blir rädd att jag ska lämna honom, han får inte panik och skriker. Han får panik och säger fina saker som "Jag kan inte vara lycklig utan dig. Jag ser bara dig framför mig när jag tänker på framtiden. Du är den enda jag vill ha". Det är jättefina ord, och jag vet att han säkert menar dom. Men säger han hur han känner, då är det som att vi är ihop. Det enda som saknas hos oss är känslor...

Känslor som jag faktiskt har! Jag är inte kär på det viset, slutade känna så för ganska länge sen. Men visst har jag känslor, jag tycker Erik är perfektion kroppsligt och hans små egenheter är bland det sötaste jag nånsin sett! Och någon som står ut med mig, jag är inte så enkel alla gånger. Jag kan lätt gå tillbaka till att vara 5 igen. Visst, han kan inte varje kväll ligga och trösta mig för att jag är ledsen. Men dom gånger han gör det, när jag verkligen varit ledsen, har han visat sig som han borde vara hela tiden. Han säger "kom hit, lägg dig ner bredvid mig" och sen håller han om mig, pussar mig på huvudet och släpper mig inte. Stön, visst önskar jag att han kunde känna den kärlek jag känner för honom. Djup, mörk, passionerad och oändlig. Kanske aldrig händer igen. Kanske händer igen, inga garantier. Jag vet inte, jag kanske tröttnar på att vänta innan jag får reda på det. Jag har absolut ingen aning.

MEN jag vill vara med honom. Jag måste släppa Marcus, för han gör mig inte bättre. Jag behöver Erik, han är min icke pojkvän. Så är det, tills det inte är det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Äsch, jag hoppas på att en viss copycat (du vet vem du är, ser jag ett ord, uttryck eller min stil som du fortsätter sno kommer jag vidta åtgärder) vid namn bajskorv inte läser min gamla blogg längre.   Klicka här för att komma till min nya blogg! ...

Sluta blogga här, har flyttat bloggen till ett förhoppningsvis avlägset ställe där en viss copycat inte når den. Åååå, men ack så fin min blogg blev till slut här. ...

  Sötaste kläderna från Monki, självklart har jag kollat upp att det finns flera Monki affärer i El Stockholmo, så alla ska få en razzia över sig i form av mig i jakt på allt det här! ...

Sitter i sovrummet framför en större skärm, med riktigt tangentbord och en riktig mus. Med sladd!   Har hållt på och pillat med mitt nya projekt ett tag nu, kunde knappt sova för jag var så exalterad och spänd. Det enda som behövs nu är: att min lön ...

  Idag har varit en bra dag. Vi satt mest hela dagen i soffan med våra mini bärbara och snackade affärer. Vi har båda så mycket idéer, bra idéer. Skitbra idéer rent utsagt.   Ikväll ska jag pilla med en ny grejj, fast nu blir det middag + wipeout på ...