Ägnat helgen till att tänka tillbaka och få perspektiv på saker. Fick inte så mycket perspektiv, bara jäkligt mycket att tänka på.

Speciellt Erik. Han är ett återkommande kapitel.

Många säger och tänker kanske "Men fattar du inte att han inte älskar dig tillbaka? Du lever i en drömvärld, har du inte lärt dig efter alla gånger med honom? Du kommer bara bli sårad."

Jag vet inte vad han känner för mig. Han är inte en kille som säger mycket av sina känslor. Eftersom ingen av oss vill ha ett förhållande håller vi en låg profil, jag säger aldrig "jag älskar dig" eller "jag är kär i dig" eller saker som kan uppfattas som så. Vi kallar varandra sötis, det är det. Vi bjuder varann på mat och godis. Han skjutsar mig, jag lagar mat, diskar och tvättar. Vi har katterna tillsammans, vi bor tillsammans till och från. Och det är likamed? Ingen aning och jag tänker inte ta reda på det heller, och förstöra det vi har.

När han blir rädd att jag ska lämna honom, han får inte panik och skriker. Han får panik och säger fina saker som "Jag kan inte vara lycklig utan dig. Jag ser bara dig framför mig när jag tänker på framtiden. Du är den enda jag vill ha". Det är jättefina ord, och jag vet att han säkert menar dom. Men säger han hur han känner, då är det som att vi är ihop. Det enda som saknas hos oss är känslor...

Känslor som jag faktiskt har! Jag är inte kär på det viset, slutade känna så för ganska länge sen. Men visst har jag känslor, jag tycker Erik är perfektion kroppsligt och hans små egenheter är bland det sötaste jag nånsin sett! Och någon som står ut med mig, jag är inte så enkel alla gånger. Jag kan lätt gå tillbaka till att vara 5 igen. Visst, han kan inte varje kväll ligga och trösta mig för att jag är ledsen. Men dom gånger han gör det, när jag verkligen varit ledsen, har han visat sig som han borde vara hela tiden. Han säger "kom hit, lägg dig ner bredvid mig" och sen håller han om mig, pussar mig på huvudet och släpper mig inte. Stön, visst önskar jag att han kunde känna den kärlek jag känner för honom. Djup, mörk, passionerad och oändlig. Kanske aldrig händer igen. Kanske händer igen, inga garantier. Jag vet inte, jag kanske tröttnar på att vänta innan jag får reda på det. Jag har absolut ingen aning.

MEN jag vill vara med honom. Jag måste släppa Marcus, för han gör mig inte bättre. Jag behöver Erik, han är min icke pojkvän. Så är det, tills det inte är det.

Gårdagen var riktigt najs. Åkte till Liljeholmen, köpte på systemet och cola på Coop. Sen åkte jag hem, Emmie kom över och åt pizza med mig. Blev ganska stressigt för oss. Dålig planering. Drack en öl, en 7.0 cider och sen delade vi på 2 små cider på vägen in :)

Vi skulle ha dragit till HC, men när vi kom dit hade dom stängt ner helt! Istället ska en thai restaurang öppna där! Dåligt, för HC är ganska bra. Eller var.

Då drog vi alla till en irländsk pub, jag tog 2 öl. Marcus sa knappt ett ord till mig om inte jag sa något till honom. Ganska lame tycker jag. Sen när alla skulle skiljas åt, förutom Emmie som oxå skulle ta röda linjen hem, så kramade ja om alla, förutom Marcus. Då har jag för mig att någon tog tag i oss och såg till att vi kramade om varann. Lagom konstigt, pinsamt och ingenting jag ville. Eller drömde jag det? Nää, så full var jag inte!

Eller jo, hahaha, jag var skitfull säkert. Drack typ flera glas cola under natten, verkligen tryckte i mig den. Första gången cola inte smakar gott, men jag blev inte bakis.

Vakna upp vid 15, har nu ätit middag. Det blev potatissallad och rökt lax, mums :) Vet inte om jag ska till Sofia ikväll, känner för att vara ensam ikväll faktiskt. Första gången på länge jag känner för det, eftersom jag inte brukar klara av att vara själv. Jag brukar få panikattacker, börja gråta hysteriskt och blir helt galen. Nu känner jag lite så, panik har jag, men inte i samma utsträckning som förut. Jag ser lite fram emot att äta chips med dip, äta godis, titta på film själv och tänka över lite saker.

Bråkade med Erik idag på sms. Hatar att bråka över telefonen överhuvudtaget, för det är jäkligt svårt att lösa problemen då. Jag hatar att bråka, jag blir sur i kanske 5 min, sen går det över, och då vill jag lösa allt för jag vill inte vara osams.

Han hade missuppfattat det jag skrev, bra där! Ska ringa honom senare, han är så söt när han ska låtsas vara sur, för han inte vill erkänna att han gjort fel, då är han sur tills jag börjar skratta åt honom och kalla honom "söt". Äsch, ingen fattar säkert det, men han är så söt på sitt sätt :)

Imorgon kommer han iaf hem, båten kommer in 19.00 i Nynäs, jag kommer se till att jag är i Väsby runt 20.30-21.00, saknar katterna så mycket! Mina små söta håriga saker :) Sladden kommer inte få ngn luft i sina söta små lungor, så hårt ska jag krama om henne :D

Nu ska jag ta lite mättande chips o dip och placera mig framför tvn, ska försöka sova tidigt (yeah right) så jag kan vakna tidigt, städa i lägenheten och åka till mitt söto :D

Over and out.

Saknar gänget, saknar det som var förr. Ja, jag saknar tom tiden med Marcus. Varför? Jag hade ett helt annat social liv då. Jag borde inte vara med Erik så mycket som jag är, jag missar för mycket. Leva som en hemmafru kan jag göra senare i livet!

Imorgon ska vi ut, ser fram emot en redig fylla ffs! Och nu har sista avsnittet av Ugly Betty ÄNTLIGEN kommit ner :D

Erik är nere på Gotland igen, så jag är själv i mina stora lägenhet. 50 kvm, 1 person. Inte helt rätt va? Svängde förbi Coop Konsum i Liljeholmen, det blev rökt lax med potatissallad, chips och dip, cola, fil och juice. Allt för endast 168 kr!!! Vilket jävla rån. 10 spänn för en fil?! OKEJ att det är nära stan och allt, men hallå? Det är inte Hemköp i City vi snackar om här. Konsum ffs, i Liljeholmen. Hur mycket töntigare kan det bli.

Erik litar på mig nu, jag har fått vara i hans lägenhet under dagarna och pillat, städat, tvättat, tagit hand om katterna, sovit och såklart diskat. Känns konstigt, på något sätt blev det inte så kul som jag trodde att det skulle bli. Jag trodde han skulle uppskatta det mer, att jag skulle få ut mer av det, bli gladare av att ha något att göra. Men istället är jag bara ännu lägre nu, och jag vet inte varför. Jag är olycklig, tror jag är på väg in i en depression och jag måste göra nånting åt det för jag har inte råd att vara deprimerad, för jag har inte råd med så mycket sprit!

Saknar Erik, mer än katterna nu. Suck, ska inte bli sån :) Ska vara glad! Han kommer hem på söndag kväll. Så enkelt är det.

Nu blir det kall cola och Ugly Betty, springer runt naken i lägenheten (gross jag vet) för att det är så befriande. Det ÄR nyttigt för underlivet att springa runt naken, det ger det en chans att andas (även fast det nog får en stor chans att andas i Eriks kallingar, jag har inte så stort....underliv som han :P) och andas är bra. Fritt är bra.

Vill verkligen ha ett jobb, pengar är allt. Inga pengar = inget socialt rikt liv. inga pengar = inga nya kläder = trasiga strumpor, utdaterad garberob, trasiga jeans efter ha ramlat för många gånger i mina slitna klackar som blivit hala på kuppen...Suck!! Lågkonjuktur, GE MIG ETT JOBB (wishfull thinking, jag vet).

Måste sluta med Victoria Silvstedt inspirerade engelska ordhoppandet. Så töntigt...höll på att skriva lame!

Tydligen så har mitt ex Marcus muckat, man ba jaha? Who muttafuckah cares? Jag? Såååklaaaaaaaart! Jag har ju väntat på dig i 10 månader Marcus, att du ska mucka så vi kan bli tillsammans! Eller nej, jag är så GLAD för din skull, som du är glad för MIN skull!! Va? Va sa du? Du är inte glad för min skull? Nej, juste, så var det...........

Ikväll blir det party hos Tessan :) Najs, har saknat en riktig fest!

Igår åt jag middag med Erik, en sur Erik. Åkte till Sofia, vi chilla, drack en öl var, snackade. Runt midnatt drog jag hemåt, var jättetrött. Vakna i min iskalla lägenhet, låg o vilade hela dagen. Åt en pizza, drack lite cola.

Ska packa min väska också, ska sova med sötisen inatt :D Det har han iaf sagt, blir sur om han igen ska hålla på och fjanta sig. "Nej, men jag vill sova ensam hemma" ba, ensam? Nej, du är inte ensam. Din horiga gotlänning är där.

Fast först till Sofia och föra, usch, det är så kallt och snöigt ute! Kommer halka med mina hala klackar x antal ggr.

Partymusiken ikväll för att göra mig pepp är Lady GaGa :D

Over and out, nu ska jag ut och bli full!

Sitter och väntar på att bussen ska gå, sen hoppar jag på tåget mot Häggvik vid centralen. Ska bli skönt att flytta till Solna, närmare till alla kompisar och till Erik. Känner ju till Solna, hittar ju där liksom.

Har skippat lunch i några veckor nu, genom att jag inte haft ngn mat här hemma hos mig. Då blir det bara frukost på 2 mackor och juice eller oboy. På kvällen middag. Jag tror jag gått ner lite, jag vill ner till 47. Trivs inte så bra som jag trodde att väga 52-53 kg. Men sen måste jag ju börja aktivera mig, gå Väsby runt är bra.

Trött på Marcus, han är störd.

Helgen var bra, minus snacket med Marcus såklart. Fast i helgen vill jag sova med Erik, och bara ta det lugnt. Fast han ska väl umgås med sin jävla gotlänningar, så trött på dom. Jag får aldrig se bild på dom. Så jävla misstänksamt. Men det skiter jag i, träffar han någon annan blir det hans problem, för då kommer han inte ha mig längre.

Nein, nu ska jag väl försöka ta en snabbdusch och hoppa på den där bussen. Tror jag seriöst börjar utveckla folkhat. Så trött på folk på bussar.

Over and out.

Krogrunda med gänget. Som vanligt, kröka. Iaf, snacka med Marcus. Visste att alla hans svar skulle leda till att jag blev ledsen, och det blev jag.

Visst, Erik han är mitt livs stora kärlek. Det finns INGEN som han. Han är perfekt och finast i hela världen. Jag älskar honom.

Men det finns heller ingen som Marcus, han är underbar. Han är den jag kunde titta rakt in i ögonen på, och se allt. När jag tittar in i Eriks ögon, ser jag inte mig själv längre. Jag önskar Erik kunde öppna sig såsom Marcus gjorde.

Känslor går inte att förklara. Jag var så elak mot Marcus, mycket jag ångrar. Jag ångrar att jag lät han axla mina problem. Jaa, inget jag kan göra åt nu!

Lyssnar på Sean Kingston "Take you there" för att försöka få fram känslorna. Nej, Erik är den jag vill vara med. Utan honom så existerar jag inte. Han är mitt livs kärlek.

Men Marcus, jag önskar att jag aldrig träffat honom. Han förstör allt, vad ska jag göra åt dessa känslor som inte försvinner? Jag kan inte träffa honom mer, för mycket känslor. Jag vill inte försvinna ner i ett hål igen, han påminner mig om vårt barn. JA, jag kallar det barn nu! Det var mitt barn!

Foster för vissa, barn för mig. Shit, nej, jag ska inte tänka på det nu. Jag kommer bara bryta ihop.

Imorgon ska jag träffa Erik efter en helg utan honom :) Looove, min sötis!

Marcus, jag kommer alltid att älska dig. Jag kommer aldrig att önska dig lycka, om lycka innebär en ny tjej. Tyvärr, jag är självisk = mitt problem.

Gonatt. 

Usch, läste just Ebbas blogg som jag gör varje dag. Hon hade diskuterat att glitterleggings bäst passar på dom som är smala. Det håller jag med om. Ska allt vara okej att bära bara för att man är tjock? "Man ska inte klanka ner på tjocka människor, dom kan inte rå fört!" typ eller vaddå?

Jag är smal, mina föräldrar trodde jag var anorektisk när jag gick i ettan i gymnasiet, min syrra var ännu smalare än mig när hon gick i gymnasiet. Det är därför många supermodeller börjar när dom är tonåringar, just för att dom är sådär smala som många tonåringar är!

Jag passar i leggins, jag har smala och fina ben. Erik älskar mina ben och jag älskar dom. Men om någon i storlek 42 skulle sätta på sig glitterleggings skulle jag nog få hulkningar. Det är inte snyggt! Det är bara svenskar som ska klanka ner på Ebba och säga att hon skapar hetsbantning och ätstörningar, för att hon säger som det är. Men, man får ju inte klanka ner eller klaga på överviktiga. Det är FEL, FEL, FEL!!

MEN, klanka ner och prata om smala tjejer, underviktiga tjejer är helt okej, det är det alltid. Kalla dom "benrangel", ba, är det snällt det eller?

Jag tog aldrig illa upp om någon kallade mig smal, det var ju så jag var. Nu är jag fortfarande smal, men jag har fått lite mer fett på mig, eftersom jag inte är en tonåring längre. Men fortfarande underviktig enligt BMI, jag tycker jag ser helt normal ut, jag har en kroppstyp som jag gillar. Lite Rachel Bilson typ.

 Jag säger då det, svenskar. Lagomentaliteten är så jävla löjlig, att folk inte kan växa upp.

Imorse kallade Erik mig sexistisk, ska han kalla MIG saker? Hallå, sex är ju det mest naturliga en människa kan göra, lika naturligt som att bajsa, kissa, äta, bli svartsjuk, gråta, bli stressad, glömma bort saker. Vi gör dom, för att vi är mänskliga. Vad ska jag vara? Den perfekta ickeflickvännen? Jag gör så mycket jag kan och så bra jag kan.

När vi började ses igen var han som den mest sexistiska killen jag träffat, det enda jag fick var det HAN ville och samtidigt sket han fullständigt i mig om han inte hade tid över för att träffa mig för att få "sitt".

 MANSGRIS! SKITSTÖVEL!

Jag?! Sexistisk?! Bara för att jag är tjej lr? Eller för att jag är något som han inte är? Kåt? Ända så klagar han på mig så fort jag inte tar p-piller, ska jag sitta och ta något helt i onödan så när han får ett infall att "jahaaaaaaaaa, jag har en sån där...kuk och vad heter det? sexdrift? jaha, men dåså, då kör vi då!". P-piller påverkar kroppen, hormonerna och mitt välmående. Har han hört talas om biverkningar?

Det var okej när HAN var sexistisk av sig, men när jag är det då är det inte okej för honom. Snacka om att han har så jävla fel! Vad är det för fel på vissa killar? Vad har brunnit?