Vaknade upp med världens halsont, snuva och skit så jag åkte hem till mig i Hägersten, efter ett bråk med Erik, eftersom han inte litar på mig när jag är här. Han tror att jag kommer börja snoka, vaddå? Vad ska jag snoka efter? Hans polska Disney filmer? Hans Nordea bank papper om hans senaste utdrag? Hans böcker om ellära? Eller jag vet, jag kan räkna alla bajspluppar katterna lagt i kattlådan. Det gör jag.

Då blir jag bara misstänksam, och övertygad om att han har något att dölja. Jag skulle lätt kunna lämna honom i min lägenhet, även fast han läst min msn när jag varit på toa eller så, för jag har ju ingenting att dölja. Visst har man privata saker, men kan man inte lita på varandra varför är vi då med varann?

 Den stora frågan återstår att se om den blir besvarad.

Sen åkte vi efter hans jobb till Ica Nazi (som jag tycker det låter som ibland) i Häggvik, och köpte lite mat till mig och hårfärg. Han ska få färga mitt hår, bara han gör det rätt, men han gjorde ju det på hon tjejen som han var med bakom min rygg i våras. Glöm att vi ska ha samma handduk.

Tycker inte synd om henne, men jag tycker det är respektlöst av Erik att fortfarande prata med henne fastän jag sagt 3 ggr att det sårar mig och att det får mig att känna mig värdelös, ovälkommen, att jag får sänkt självförtroende och känner mig förödmjukad Fastän han lovat 3 ggr "Jag ska sluta prata med henne" och sen när jag sett av en slump att han pratar med henne på msn så säger han "Vaddå, jag har inte lovat nånting. Du kan inte hindra mig från att prata med vem jag vill, du är fan sjuk i huvet!".

Hallå? Skulle jag vara sjuk i huvet? Då blir jag så jävla förbannad att någon kan tro att han har så rätt, kan tro att det går att manipulera mig, att det går att använda ilska till att få rätt. Han ÄR störd i huvet den snubben ibland asså.

 Respektlöst mot henne att inte vara ärlig och säga "Jag har en tjej nu, och hade det när vi träffades också, så du vet varför jag slutade höra av mig" utan han har sagt till henne "Det var ju du som slutade höra av dig, så jag trodde inte att du ville ha mig".

Gör det att jag får bättre självförtroende? Nej. Jag känner mig så maktlös, för så fort jag öppnar munnen om han och henne så blir han galen och börjar tjafsa. Ingen har nånsin varit otrogen mot honom, så hur ska han kunna förstå hur ont det gör?

Nu håller jag på och lagar marinerad lax med klyftpotatis åt oss, jag lagar mat minst 1 timme varje dag och diskar åt honom. Han skiter fullständigt i det men tar det för givet. Enligt honom är jag sjuk i huvet och allt möjligt ändå så blir han "inte lycklig utan mig". Vet inte vart jag ska ta vägen längre, det lutar mer och mer åt att jag vill bryta mig fri från honom, ta Sladden och flytta ut, för jag orkar nog inte mer.

Tillbaka till att slava i köket antar jag, sen ska jag diska, sen är klockan typ 20.30, då får jag börja göra mitt.

Over and out.