Lyssnar på lite Danny låtar, ska äta middag hemma i Bromma med föräldrarna, sen dra iväg till Barkarby och pimpla lite öl med några polare.

Joni, Isak, Emmie, Basse, Carro och Erik 2 + några andra.

Danny låtarna påminner mig så mycket om tiden med Erik då jag fortfarande var kär i honom, sådär kär att jag fick fjärilar i magen.

Önskar att jag kunde känna kärlek igen.

Kärleken jag kände för Erik vet alla, var det starkaste jag någonsin känt för någon. Kan mätas med kärleken för mitt aborterade barn.

 Alla mina vänner vet hur jag aldrig kunnat släppa Erik, inte ens när jag träffade Marcus kunde jag släppa honom. Inte ens när jag blev övertygad om att Marcus var den rätte, så släppte jag Erik. Nånting seriöst fel är det på mig!

Iaf, nog om det. Ska äta nu, gravad lax, advokadosallad, fin cheddarost med nybakat bröd :) Älskar att vara hemma vid middagstid.

Om 20 min ska jag springa iväg till bussen, ganska nervöst över att träffa Järleberg :) Hörde från mina kompisar att han gillar mig väldigt mycket, han frågade tom Basse när jag och Marcus gjorde slut. Ganska gulligt.

Haha, Erik är så förutsägbar. När vi låg i sängen i söndags, så frågade han "Har du träffat någon ny?" för jag tittade inte på honom när han låg över mig. Kul, för det var ju han som sumpat det igen.

Man borde kanske göra sig lite fin iaf innan man drar. Ska ta sista tåget till Erik, han har varit med sin kompis Robin hela kvällen (om jag tror på det, får vi se) och lirat spel. Lämnade kameran där, så det blir inga bilder ikväll, suurt!

Aja, over and out.

Var på Värmdö Gymnasium igår, det gick jättebra. Jag får börja om rektorn säger ja eller vad det nu var. Tisdag 10.30 börjar jag i så fall :)

Sköönt att få gymnasiet avklarat i så fall.

Samma dag så ringde mamma mig och sa att jag inte kommer få lägenheten i Gullmarsplan, skitledsen för det är sjukt nära till Värmdö Gymnasium.

Istället kanske jag får en 2a i Hägersten på 50 kvm för 4800 kr/mån. Jättenära tunnelbanan, vilket är viktigt för mig efter sena nätter.

Får se hur allt går, om allt klaffar så självklart är jag då världens lyckligaste :)

Nu till det som gör mig ledsen och sur, som förstört så mycket av mitt glada humör över gymnasiet och lägenheten.

Erik kontaktade Helmi (en tjej han var med bakom min rygg i mars/april men jag fick reda på det genom att jag kände på mig att han ljög, så jag luskade fram hennes namn, adress, telefon nummer, alla hennes bloggar, lunar, födelsedatum osv från hans dator och telefon) när han var på Gotland. Jag var skitledsen och besviken, och undrar om jag ens kan lita på honom. Han menade "Jag hade så tråkigt där, och hade ingenting att göra och tänkte att jag kunde prata lite med henne för att se vad som händer. Hon bor ju här i närheten, runt knutarna och kan berätta vad som händer"

Vaddå NÄRA? Hon bor ju för fan i BÅLSTA! Upplands Väsby och Bålsta är fan inte så jävla nära! Solna och Väsby är nära, men inte Bålsta för det tillhör inte ens Stockholms Län ffs!!

Jävla lögnare, kom med något bättre så jag slipper tänka på hur du ljuger för mig.

Ska citera hur hon skrev i hennes blogg.

"I mars-april träffade jag en helt underbar kille, allt kändes typ perfekt. Ni som läst min blogg vet vem jag pratar om. E kallar jag honom. Men sen typ slutade han höra av sig och jag mådde skitdåligt och bla bla bla... Han hörde av dig häromdagen, jag blev lagom chockad. Jag var inte jättetrevlig mot han. Men sen kom det fram att han trodde det var jag som hade dissat honom av någon anledning.  

Så egentligen är det hela ett stort missförstånd. -_- Så vi hörs en del nu, men vi kommer nog bara fortsätta vara vänner, eftersom vi hade så grymt kul när vi var "på den tiden"."

Vaddå vänner? Jag sa tydligt "Du får välja, mig eller henne. Men du kan inte få båda, och jag tänker inte vara med om det här." Han valde mig.

Nu har jag sagt, att det är fan inte okej att dra upp kontakten och säga "jag hade tråkigt", sån jävla lam ursäkt. Blir så jävla trött att hunsas runt, och att han kör över mig när jag gör så jävla mycket för honom. Jag försöker mitt bästa att vara det bästa jag kan vara för honom. Jag lagar god ansträngande mat åt honom, jag diskar, jag bäddar sängen, jag dammsuger av allt katthår från möbler, jag masserar honom med olja, jag hjälpte honom att tvätta bilen, jag hjälper honom med allt som han vill ha hjälp med, jag stöttar honom med alla hans problem, jag hjälpte honom på hans jobb på Mataffären sjukt mycket. Jag hjälper honom med hans anmälan mot Mataffären och Widriksson med JÄMO. Alltså, småsaker hela tiden. Jag låter honom "leka" med mig i sängen som han vill, för jag vet att han älskar det även fast jag kanske inte alltid gillar det, så älskar jag det oxå.

Och ändå, trots mina försök och trots att jag är mitt bästa, så räcker det inte. Jag räcker liksom inte till. Det finns inget värre än det.

Och även fast han säger det motsatta, så känns det fortfarande som jag kommer tvåa...Och det är fan den värsta känslan nånsin när det kommer till kärlek.

För jag hade precis börjat lita på honom, allt kändes ju så bra. Jag började få känslor för honom.

Nu vet jag inte alls vad jag känner, förvirrad och nedslagen. Vill helst bara gå och lägga mig under jord :/

Nu måste jag diska och duscha, ska följa med honom och hämta ut ett paket på posten, sen ska vi åka och hämta ut mina p-piller (vill inte).

Over and out.